Jag kan fortfarande inte förstå

Jag sitter här och darrar. Idag har vi hämtat Izas urna. Det är så jävla svårt att beskriva denna känsla. Jag har aldrig känt det så svårt förut. Det är inte många som förstår. Många tänker "Det är ju bara en hund". Men det är inte bara en hund. Det är min bästa vän och en lika stor familjemedlem som jag själv.

Jag har förlorat min hund, min bästavän, min andra hälft. Tårarna bara rinner och jag vet inte vad jag ska göra. Jag tänker bara på när du låg där och väntade. Du väntade på att ge oss ett farväl för att sedan dö. Du visste säker vad som skulle ske, men inte visste vi. Allt kom så oväntat, inte skulle du försvinna ifrån vår värld. Du som är så underbar och så ung. Jag älskar dig så mycket att det gör ont. Nu är jag helt förstörd, jag sitter bara och väntar på dig. Att vi ska åka och hämta dig, men jag vet ju att du inte finns. Du är i himlen. Men det är inte rätt. Tanken av att jag aldrig mer kommer att få träffa dig skär i mig så hårt. Jag kommer aldrig mer få klappa dig, inte klia dig på magen varje morgon för att få dig att vakna. Du är borta i din existens. Nu finns du bara i minnena, som jag ska bevara i mitt hjärta resten av livet. Två fråga kommer jag bära med mig. Varför dog du? Och varför just du? Jag vet, jag kommer inte få något svar förens jag träffar dig i himlen. Men jag lovar jag kommer att vänta tills jag får svar.

Jag hoppas ni förstår. För jag är så j*vla ledsen.
Comments:

Comment here:

Name:
Remember me?

E-mail: (publiceras ej)

URL/Blog:

Comment: